Sara Inés Calderón — Insikter från STEM-karriären

Sara Inés Calderóns väg till datavetenskapen var full av vändningar. Men när hon väl anlände, då var hon verkligen framme. Idag, efter att ha tillbringat ett flertal år som konsult, mjukvaruingenjör, skribent, talare och meddirektör för Women Who Code Austin, har Sara svårvunnen erfarenhet som bas för åsikterna om sitt område. Sara delade nyligen med sig av sina tankar med Logitech MX-teamet för serien #WomenWhoMaster kring inlärningsstilar, vikten av emotionell intelligens i logiktunga arbeten och hur du skapar en plats åt dig själv i STEM.

Fråga: Många människors intresse för STEM börjar tidigt. Så berätta, var du en traditionell datanörd när du växte upp?

Nej, det var jag inte. Jag kom in i teknik som vuxen. Men min far är akademiker så jag hade tillgång till tidiga e-postplattformar och kommandoraden redan innan America Online började skicka ut CD-skivor med programvaror. Jag lekte runt med dem när jag gick i grundskolan. Och jag var väldigt förtjust i Nintendo och 90-talets spelkonsoler som jag spelade på med min bror. Men jag var mer en boknörd än något annat. Jag läste och skrev mycket under min uppväxt, vilket jag förresten tror har mer relevans för ingenjörsvetenskap och teknik än vad folk inser. Det finns en uppfattning om att matematik och naturvetenskap är de enda sätten att finslipa sina logik- och problemlösningsförmågor, men det finns mycket logik och problemlösning i läsning och skrivning också.

Men när jag gick i gymnasiet visste jag inte vad datavetenskap var. Jag åkte till Stanford i början av 2000-talet och det var där jag började se en teknikcentrerad kultur och ekonomi växa fram. Det tyckte jag var intressant, men jag gick ändå en medieinriktning på college och jobbade som journalist, vilket senare vände till att skapa teknik. Alltmedan min karriär inom journalistiken fortskred blev relationen mellan teknik och media närmare och närmare, tills de till slut var tätt sammanflätade. Så min övergång till STEM var egentligen inte ett medvetet beslut så mycket som ett naturligt steg för att hänga med i tiden.

Fråga: Var det svårt att utveckla den nya kompetensen senare än de flesta andra inom området?

Det var några tuffa perioder, definitivt. Jag hamnade på en kodningsskola som heter Sabio som är baserad i Los Angeles. Det var bara åtta personer i min klass, men alla var mycket bättre på att koda än jag. Jag tvivlade ibland på mina färdigheter där, men den perioden lärde mig faktiskt en viktig läxa: vi likställer att vara smart med att ha ett snabbt, intuitivt grepp om ett ämne, men vissa av oss behöver bara lite mer tid för att sitta med saker, eller lite fler förklaringar för att lära sig vissa koncept.

Fråga: Om du inte är den snabbaste kodaren i världen, vilka är andra egenskaper som kan hjälpa dig vidare i STEM-karriären, särskilt för kvinnor?

Enligt min erfarenhet är kvinnor väldigt bra på att kommunicera, och det är en undervärderad egenskap. Kommunikation är konsten att hjälpa andra människor att förstå vad du menar, eller hur? Utan den känslomässiga intelligens som krävs för att dina idéer ska förstås av den andra personen bryter kommunikationen samman och inget arbete kommer bli gjort. Så de så kallade mjuka färdigheterna är faktiskt åtgärder mot ineffektivitet. Och jag tror att det är något som ofta försvinner i ingenjörsorganisationer eftersom de vanligtvis drivs av män så det finns ingen som säger "Jag gillar verkligen hur Sara kan kommunicera problemen här eftersom det möjliggör en väldigt snabb lösning." De säger "Jösses, Dave var vaken hela natten, jobbade hela helgen och fick klart all den här koden.” Men jag skulle definitivt säga

Den andra punkten jag vill ta upp, som stämmer bra överens med den första, är dokumentation. Jag skapar dokumentation vart jag än går. Och vad är det som dokumentation ger till en organisation nu igen? Det ger effektivitet. Med dokumentation kan du få människor att bli samspelta och skapa riktlinjer för hur du på bästa sätt kan arbeta med vilken teknik du än har att göra med. Och jag tror att komma in i vanan att dokumentera kan vara till stor hjälp för människor som bryter sig in i STEM.

Och avslutningsvis, så ser jag att det finns vissa fördomar som kvinnor måste växa runt när de hittar sin väg genom den labyrinten som det är att lära sig att arbeta med teknik. Kvinnor som är i den här branschen under en längre tid kommer förmodligen arbeta hårdare eller mer ihärdigt än genomsnittet, och det kommer att gynna dem också, oavsett om det är rättvist eller inte.

Fråga: Nuförtiden är det många unga människor, inklusive många unga kvinnor, som vill bli kreatörer eller arbeta enligt sitt eget schema. Du som har gjort både kontrakt- och frilansarbete — har du några råd till dem som tänker att de kanske vill gå den vägen? Ska de välja en specialitet? Ska de nätverka mer?

Jag skulle säga att det finns mer än ett sätt att göra det på. För mig var det lätt att välja en specialitet. Jag har en nischteknik jag jobbar med. React Native kallas den, huvudsakligen använder den JavaScript för att bygga telefonappar. Jag har gjort det i fem år, vilket är en riktigt bra mängd med tid för just den tekniken, och det sätter mig i seniorgruppen. Så det har fungerat jättebra för mig. Men med all teknik måste du vara mottaglig för förändring, för förändring är konstant. Innan det här fanns det ett annat ramverk för JavaScript som hette Angular som var riktigt populärt. Och innan Angular fanns jQuery. Så det gäller att vara på tårna.

Men man behöver inte nödvändigtvis specialisera sig. Om man vill frilansa kan man ha en bred infallsvinkel och säga "Jag tar helt enkelt det jag får i dessa tre eller fyra tekniker." Det kan gå riktigt bra. Men man kommer antagligen inte att kunna få lika bra betalt som man skulle med en specialitet. Så det finns för- och nackdelar för varje alternativ. Och om du tänker "Vad borde jag specialisera mig inom då?" så kan du ju gå till olika jobbsajter och leka med hur många jobb som är öppna för olika tekniker.

Jag tycker även att nätverkande är väldigt bra. Organisationer som Girls Who Code och Women Who Code kan vara riktigt bra kompanjoner eller drivkrafter i ens nätverk. Women Who Code Austin, till exempel, har en Slack-kanal som har tusentals människor i sig. Så varje vecka är det någon som säger "Hej alla, vi har en ledig plats, ansök så ska jag ge dig en intern referens." Om du försöker hitta jobb eller möjligheter kan alla slags specialitetsorganisationer vara riktigt bra för det.

Fråga: Vi har gjort otroliga framsteg för kvinnor under de senaste 100 åren, men åt vilket håll tror du att branschen som helhet kommer gå under det kommande decenniet eller så?

Det är en intressant fråga. Jag tror att distansarbete i synnerhet verkligen kommer att förändra branschen och det kan ge en mer inkluderande miljö för kvinnor. Om du exempelvis är en kvinna som måste pendla till och från barnens skola skulle det kunna hindra dig från att ha vissa jobb, men med distansarbete kommer några av dessa gränser att börja suddas ut.

Det finns också olika typer av finansieringsstrukturer som håller på att förfinas nu, så som crowdsourcing och nya former av investeringar. Dessa kan i slutändan skapa fler möjligheter för kvinnor och icke-vita, både för att starta egna företag och för att skapa spännande projekt för olika ingenjörsteam. Hur det än blir tror jag att det kommer att se annorlunda ut än vad vi tidigare varit vana vid!