Nadia Zhuk – Kraften i att stå upp för sig själv och att ha support från jämlikar

Nadia Zhuk är en självlärd, fullfjädrad programvaruingenjör vars uppdrag är att hjälpa människor utan teknisk bakgrund att lära sig koda och bygga framgångsrika karriärer inom teknik. Som barn var hon avskräckt av teknik men i mitten av tjugoårsåldern ledde ett karriärbyte till att hon tog sig an programvaruteknik. I den senaste #WomenWhoMaster-serien delar Nadia med sig av hur hon lärde sig att tro på sig själv, vikten av att ha en supportcirkel och hennes förhoppningar på teknikindustrin i framtiden.

Fråga: Kan du berätta om ditt jobb och hur en vanlig dag på jobbet ser ut?

Jag är en fullfjädrad produktingenjör på Intercom. Jag fokuserar främst på att bygga och förbättra chatbots och andra typer av automatisering. Jag ägnar mina dagar åt att bygga nya funktioner, omstrukturera befintlig kod eller arbeta med produkthälsa.

Fråga: Kan du berätta om din barndom och hur du väl hamnade i teknikbranschen?

Min historia skiljer sig ganska mycket från många andra människor som arbetar inom STEM. Jag växte upp på 1990-talet i det postsovjetiska Belarus. Det var en svår tid, för mitt land och för min familj. Vi hade inte råd med vår första dator förrän jag var 15 år. Och det var 2006. När jag växte upp hade jag ingen anknytning till teknik och hade egentligen inget intresse för det. Jag drogs alltid mer mot humaniora: läsa, skriva och främmande språk. De intressena ledde till att jag blev redaktör och journalist på en oberoende nyhetstidning. 

När jag var 25 år stängde tidningen ner och jag var tvungen att klura ut vad jag skulle göra härnäst. Jag visste att jag ville flytta från Belarus till Polen, och jag visste också att jag saknade den kompetens jag behövde för att flytten skulle gå bra. Efter lite research förstod jag att jag behövde teknisk kompetens för att kunna anställas i ett nytt land. Men jag var fortfarande avskräckt av teknik. Jag kände att det fanns den typen av människor som kunde koda och sedan fanns det människor i det andra lägret, människor som var bättre på humaniora. Jag kände att jag var i det andra lägret.

Fråga: Var det då du började lära dig själv tekniska färdigheter?

Ja. Jag började lära mig småsaker här och där. Först lärde jag mig Excel, sedan Photoshop och sedan andra tekniska program. Därefter tog jag steget till kodning. Jag studerade inte på universitetet och var inte på något utbildningsläger. Det var bara jag och min dator.

Det var en rejäl utmaning. Jag var tvungen att hitta böcker och resurser på nätet och sedan se vad som fungerade och vad som inte fungerade.

Fråga: Vilket råd du skulle ge till andra kvinnor i STEM-karriärer?

Några karriärråd jag verkligen gillar kommer från boken "Nice Girls Don't Get The Corner Office." Det är en bok om omedvetna misstag som kvinnor gör som saboterar deras karriärer. Ett av dessa misstag är att inte stå upp för sig själv under löneförhandlingar eller när man ber om en befordran. Detta kan vara en utmaning för kvinnor som har socialiserats att alltid vara till lags och som är rädda att uppfattas som "knepiga". Men det är så viktigt att lära sig att stå upp för sig själv och kämpa för det man förtjänar!

Fråga: Hade du en mentor, en specifik person, som du träffade under karriärbytet som verkligen hjälpte och vägledde dig?

När jag först började i teknikbranschen hade jag ingen branschmentor, och det är något jag ångrar. Som tur är fick jag träffa en mycket erfaren mentor mitt i karriären. Även om jag bara hade en mentorsession med henne, gav hon mig så mycket vägledning och hjälpte mig att verkligen hitta min väg i teknikens värld. Mentorskap kan vara otroligt kraftfullt, och ibland är en session allt du behöver för att få svar på dina frågor.

Nuförtiden är jag mentor för andra människor som lär sig koda, och jag kan inte nog poängtera vikten av mentorskap och externt stöd. Det första jag rekommenderar nybörjare inom kodning att göra är att bygga en supportgrupp. Det kan vara en grupp med fysiska möten, som en studiegrupp, eller online, som #100DaysofCode. Att ha en supportgrupp hjälper dig att förbli motiverad när inlärningen börjar bli svår och senare kommer det att hjälpa dig att navigera komplexa karriärsituationer, som att lämna en ohälsosam arbetsplats eller be om en befordran.

Fråga: Ett av sätten som du hjälper människor som håller på att lära sig koda är genom att dela med dig av dina erfarenheter, som i din bok “Crossing the Rubycon”. Vad kan kvinnor lära sig av boken?

Boken är både min personliga berättelse och en steg-för-steg-guide om hur man lär sig koda om man inte har några tekniska färdigheter. Jag började tänkta på att skriva den när jag tittade på vilka resurser som redan fanns för människor som lär sig om programmering. Jag insåg att det inte fanns mycket innehåll skapat av människor som verkligen inte var tekniska. Det verkade som att de flesta innehållsskapare hade en teknisk bakgrund av något slag innan de blev programmerare, och jag kände aldrig igen mig i de berättelserna. 

Boken är avsedd för människor som är som jag. Människor utan någon teknisk bakgrund som vill lära sig koda och bygga en karriär inom teknik. Den är tänkt att vara deras personliga karriärcoach. En resurs att ta till när de tappar självförtroendet eller känner att de inte kan gå vidare. Boken innehåller en steg-för-steg-guide om hur man skaffar sig tekniska färdigheter, hur man får sitt första kodningsjobb och hur man därefter skapar en framgångsrik karriär som programmerare.

Fråga: Föreställ dig för ett ögonblick att ditt barnbarnsbarn valde samma karriär som du. Hon tar examen år 2100. Hur vill du att hennes framtid ska se ut?

Jag skulle vilja att hon, precis som alla andra, känner sig stärkt och kommer ihåg att hon faktiskt kan göra vad hon vill. Jag hoppas att det blir färre begränsningar och mindre revirstänk, både internt och externt. Men viktigast av allt, hoppas jag att vi i framtiden inte behöver prata om kvinnor inom teknik eller män inom teknik eftersom den typ av problem vi diskuterar just nu inte längre existerar.