Yuko Nagakura – grundare av World Coding Club och SHEQUALITY

Yuko Nagakura lärde sig att koda när hon var 9 år. Nu, vid sjutton års ålder, har hon byggt upp två globala gemenskaper som välkomnar fler tjejer till teknik och utmanar ojämställdheten i branschen. Yuko gick med i Logitech MX för serien #WomenWhoMaster för att prata om sin passion för kodning, på vilka sätt som hon vill ge tillbaka till tjejer som är yngre än henne själv och hur hennes globala gemenskap utmanar även hennes egna åsikter om feminism.

Fråga: Berätta lite om hur du växte upp. Var du en traditionell datornörd?

​​Jag bor i Japan och jag är japan, men från att jag var ungefär sex år och tills jag var fjorton bodde jag i USA. Uppväxten i USA gav mig många möjligheter som barn i länder som Japan kanske inte skulle ha fått. Det till viss del det som inspirerade mig till att ge tillbaka.

Jag har tyckt om datorer sedan jag var riktigt, riktigt ung. Jag bad mina föräldrar om en dator när jag var åtta år gammal. Jag fick en i julklapp och det var kärlek vid första ögonkastet. När jag var nio började jag koda med en onlineplattform som hette Scratch. Mina föräldrar har alltid stöttat mig.

Fråga: Du startade World Coding Club, en studentorganisation som syftar till att erbjuda en handgriplig teknikutbildning av hög kvalitet för unga människor genom att introducera dem till datavetenskap och tekniskt entreprenörskap. Vilken roll spelade ditt tidiga intresse för teknik i att grunda en ideell organisation?

I USA var jag uppslukad av hackathons och olika tävlingar, evenemang och turneringar i kodning som gjorde att jag kunde utveckla mina kodningsfärdigheter och mina passioner i allmänhet.

När jag flyttade tillbaka till Japan var det annorlunda. Idén till World Coding Club började i skolan när en lärare kom för att undervisa om kodning i en dag. Det var inte alls roligt!

Ett år senare startade jag World Coding Club med en annan gymnasieelev, som också hade flyttat från USA till Japan. Det första vi gjorde var att organisera ett hackathon för elever i skolor och gymnasium i Japan. Nu registrerar sig elever från hela världen. På vårt senaste hackathon deltog elever från fler än 30 länder.

Fråga: Hur handleder du yngre elever?

Att få handleda yngre elever har varit den coolaste delen med allt detta. Vi kommunicerar med elever direkt under hackathonen genom Discord och andra kommunikationskanaler. Antingen så hjälper vi dem på ett direkt sätt eller så ger vi dem lite uppmuntran, typ ”hallå, detta kan vara en bra riktning för ditt projekt”. Det har varit häftigt att få kontakt med elever och hjälpa dem på de sätt vi kan.

Fråga: Hade du en mentor?

Ja. Hon hjälpte mig inte med kodning, men när jag var tretton lärde min engelsklärare mig om jämställdhet och feminism i litteraturen. Hon var själv en förespråkare för feminism. Hennes kurs väckte mitt intresse för aktivism. Och jag tror att hon på det sättet hjälpte mig att skapa gemenskaper som främjar feminism, såsom World Coding Club och SHEQUALITY.

Fråga: Vad är SHEQUALITY och varför startade du det?

SHEQUALITY är en onlineplattform där kvinnliga skribenter från hela världen publicerar artiklar om feminism från ett globalt perspektiv. Vi har precis nått en ny milstolpe. 100 publicerade artiklar!

Allt började när jag flyttade tillbaka till Japan från USA. Jag märkte att feminismen och jämställdheten skiljde sig åt här, på både bra och dåliga sätt. Jag tyckte att de här skillnaderna var intressanta och började föra dagbok om vad jag såg.

När jag var 15 år började jag studera vid en onlineskola. Helt plötsligt hade jag klasskamrater från olika platser världen över. Vi var alla tvungna att skriva presentationer och i min skrev jag att ett av mina intressen var feminism. Några andra elever kontaktade mig och sa att det var coolt. Det gav mig idén att göra om min dagbok till en riktig plattform och bjuda in andra tjejer till den. Det var då jag startade SHEQUALITY. 

Det ursprungliga teamet var sex tjejer från olika platser. Sedan läste andra tjejer artiklarna och sa att också ville vara med, så teamet fortsatte växa. Nu har vi författare från alla kontinenter där folk bor.

Fråga: Det låter som att du startade SHEQUALITY för att hjälpa till att förändra världen, men har det förändrat dig?

I USA är feminism en sak. Den är för alla. Att även män kan vara feminister var den enda uppfattningen jag hade. Men en artikel av en tjej i Costa Rica fick mig att inse att min syn på feminism egentligen bara gäller för den erfarenhet jag har och för de regioner jag har bott i. Jag insåg att den sortens feminism som en viss region behöver, vem som kan vara med och vad den förespråkar, måste anpassa sig efter kulturen.

Fråga: Vad önskar du vore vanligare inom STEM och datavetenskap idag?

Jag önskar att det inte fanns något behov av att göra det jag gör. Det finns många fantastiska ideella organisationer och andra organisationer i världen som gör det som behövs. Men i framtiden hoppas jag att behovet av explicita uttalanden om att kvinnor och unga tjejer är välkomna i teknikbranschen är mindre.